Jag vill här delge er mina erfarenheter, synpunkter etc.
HistorisktFörst vill jag ge en stor eloge till Mårten med styrelse och redaktion för det ni presterar och har presterat under många år. Aldrig kunde jag i min vildaste fantasi, som initiativtagare till föreningen och dess förste ordförande och redaktör, föreställa mig att föreningen skulle utvecklas så som den gjort och att vi tjugoåtta år senare skulle få läsa ett färgmagasin med den kvalitet Utryckning! har idag. Att det dessutom skulle skapas en hemsida med forum m.m. fanns inte med i planeringen. Tala om utveckling inom en förening av SUF’s karaktär och storlek. Vi talar då om en mycket begränsad nisch.
Förslag till medlemsblad tog jag fram i början av 1985, innan föreningen formellt hade bildats. Ett femtontal personer hade svarat på min intresseförfrågan i tidningen Allt om Hobby i oktober 1984 och att göra en prognos/budget var ytterst vanskligt. Medlemsbladet kallade jag för Skarvstegen som egentligen travesterade på Skarvjärnet som var en medlemstidning för en göteborgsk mj-klubb.
Den 2 mars 1985 bildades, på ett hotell i Mölndal, Svensk Utryckningsfordonsförening, med signaturen SUF, och dess medlemstidnings namn blev Utryckning!
De första numren av Utryckning! var klipp-och-klistra rakt igenom. En kompis på ett kopieringsföretag tryckte dubbelsidigt A4 vilka sedan häftades i sidan. Skulle foton användas skulle de vara i svart/vitt och de blev pålagda ett raster. Text fick inte hamna under rasterfolien för då blev texten randig!
Löpande text skrevs med skrivmaskin som hade utbytbara typsnitt medan rubriker skapades med gnuggbokstäver (finns sådana idag?).
Innehållet varierade starkt men redan i uppstarten var målet att alla intresseområden inom utryckningsverksamheten skulle beaktas. Vi tog även med bärgarna eftersom några av dessa vid den tiden hade blåljus. Därav loggans fyra fält - tre blåa och ett gult.
Efterhand som medlemsantalet ökade och därmed intäkterna kunde vi se över tidningsproduktionen. Ett tryckeri anlitades som omsatte våra klistrade original till tryckfilmer. Ett snabbfotoföretag provade att köra svartvita filmer vilket gav gulaktiga kopior som accepterades för svartvit tryckning. Därmed slapp Bert att kopiera alla bilder. Bert stod annars för all kopiering och formatändring.
Se här framsidan på Skarvstegen, Utryckning 1 1985, 1 1990 och 1 1995. Jämför med senaste Utryckning! och se vilken fantastisk utveckling tidningen genomgått
Efter tio år lämnade jag ordförandeskapet och Mårten tog vid. Två år senare tog Patrik och Stefan över produktionen av Utryckning!. Jag kunde sen sätta mig i soffan och njuta av tidningens utveckling. Man hade då och då samma problem med att hålla utgivningsplanen men problemen kände jag till sen tidigare så det bekymrade mig inte.
InnehålletAtt behålla medlemsantalet och även försöka öka det är ett konststycke för sig. På "min tid" fick vi inte ha för mycket modellreportage för då tröttnade "proffsen", dvs de utryckningsorganisationer som blev medlemmar för att tidningen presenterade olika typer av utryckningsfordon som bland annat kunde inspirerar till egna köp. Det hände faktiskt att jag blev ombedd att lista alla bilar som jag kände till, av en viss typ, för att man behövde ett brett underlag att diskutera innan beslut om inköp fattades. Medlemsservice kallas sådant nuförtiden.
Under de första åren fanns det en uppsjö av fordonstyper, påbyggare, design och konstruktion, färgsättning och larmsystem. Man kunde finna äldre fordon som hade kvar sina påbyggnader med trästomme. Vi lärde oss se skillnad på vilka som var byggda av vem. Vi kunde avgöra vem som tillverkat en viss hytt. Kalenderbitaren (vi som nu kör med databas) kunde läsa av pumpens nummer eftersom den satt i fronten eller i akterskåpet, inte som nu gömd undertill någonstans. Med andra ord var det ett eldorado att komma till en ny station för att få botanisera deras spräckliga fordonspark.
Vi körde teman, vilket jag upplevde som väldigt uppskattat. Det var temanumren som sålde bäst vid â€Âlösnummerförsäljningâ€Â.
Sen kom BAS-bilarna. Likadana överallt (nästan). Klassiska påbyggare försvann, ett fåtal finns kvar. Samma sak gäller ambulanssidan. Polisen hade redan snäva ramar när det gällde fordonstyper/fabrikat men de har på senare tid blivit öppna för fler tillverkare och nya fordonskoncept.
Att kolorera tidningen gav ett enormt lyft, tycker jag. Även de tråkigaste bilarna fick nu lite glans… Tidningen har blivit mer proffsig.
FramtidenKonkurrensen består idag av ett flertal media. Kommersiella tidningar finns men inte så många i Sverige men desto fler utomlands. Enskilda hemsidor finns i stort antal, bra eller mindre bra, YouTube med sitt överflöd av filmsekvenser är exempel på media som påverkar föreningars medlemstidningar genom att det är gratis. Ingen medlemsavgift behöver betalas.
Vet man egentligen vad ordet ideell betyder? En ideell förening drivs av frivilliga som utan egen vinning leder föreningen, skapar dess tryckta och numera även webbaserade alster etc. Vissa ideella föreningar är berättigade till olika former av ekonomiskt stöd, men långt ifrån alla. En ideell förenings medlemstidning skall innehålla material som inte bara redaktionen utan också medlemmarna själva skapar.
När fick medlemmarna i en enkät föra fram vad man vill se i tidning?
När ombads medlemmarna dela med sig av sina kunskaper? Frånsett i Mårtens inlägg här i tråden.
Analysera vad som diskuteras på Forumet. De som diskuterar, men inte är medlemmar, kanske saknar i tidningen just det de diskuterar och därför inte går med.
Ja, detta är inte helt enkelt. Kanske skall en arbetsgrupp tillsättas (finns kanske redan).
I mitt jobb har jag lärt mig att man alltid måste ta omvärldens förändringar, små som stora, på allvar och i tidigt skede se om sitt hus.
Naturligtvis är detta inte lika enkelt i en ideell förening vars ekonomi helt hänger på medlemsavgifterna, vilka i sin tur bara alstras av dem som gillar föreningen och dess tidning.
Jag hoppas och tror att ni fixar det här, Mårten!