Tack för svaret! Låter som en dyr lösning för lite vatten med det chassiet. I alla fall på sikt med fler hjul och mer teknik i framvagnen som kräver underhåll. 12000L är ju ingen match på tre axlar heller.

Exakt var museets bilar befinner sig vet jag inte. Det är inte omöjligt att de flesta av dem faktiskt står i Vänge, eller på annan plats, även om man säger att de hör till museet. Hur som helst så ingår tankbilen i samlingarna numera.

..och de gamla FIP-bilarna får nya liv. Här är gamla 221-4460 som numera lever vidare som dragare av RescueRunner Peter Borg hos SSRS Öregrund:
https://www.facebook.com/SSRSoregrund/photos/pb.1752561378293269.-2207520000.1529822053./2085842394965164/?type=3&theater

Titta ett steg till ner i fordonens näringskedja - vad har man för reserv och övningsbilar? Har man P93:or ute på styrkor så är det inte otroligt att det står både 1 och 2-seriescanior som reserv och övningsbilar. Och då börjar tekniksprånget från dagens bilar bli väl stort. Även om bilarna i sig är i bra skick. En deltid på landet sliter inte ut en bil, om de inte har otur med rost eller så.

Många förbund bildade av en drös småkommuner har ju ofta en ganska spretig fordonspark också med både helt olika fordonskoncept och olika lösningar i bilarna. Så det kan kanske vara värt att köpa tre likadana, lite äldre släckbilar på ett bräde och endera ställa som reservbilar eller ut på styrkor för att likrikta. Det är liksom bara brandbilsnördar som gillar variation... I det praktiska arbetet ställer det till en massa problem. Något av det bästa de gjort med fordonsparken där jag jobbar är att skaffa identiska reservbilar. Udda bilar på styrkorna är mest ett problem för fordonsmeckarna, styrkan kan ju sin bil. Men att var enda gång det kommer en reservbil behöva ha ner hela styrkan för en smärre övning i fordonskännedom är inget kul. Likaså att varenda rökövning ska börja med lite strul för att knappt någon begriper sig på hur pumpen på övningsbilen fungerar längre.

Men detta är återigen spekulation - jag jobbar inte i Jämtland.

Jag tänkte om inte vinschen är bra för egen del? Exempelvis att dra loss sig själv om man kör fast eller om man behöver dra sig upp för en brant och hal backe vintertid?

Skönt att ni har extraljus nu i alla fall, får väl hoppas att släckbilarna kompletteras med det när de åker ut på "ytterstationerna"

Nu är jag förvisso inte på Värmdö, men har dock frontvinsch. Nej, frontvinschen används ytterst sällan till egna fordon. Kör man fast förstabilen så vill man ju oftast snarare bakåt, ditåt marken höll. Ingen större nytta med sin egen frontvinsch då. Ibland kommer dock förstabilens vinsch till nytta när någon försökt vända eller parkera tankbilen på lite onödigt svag mark. Går man i diket rejält så är det bara att bita i det sura och ringa en tungbärgare. En femtons vinsch monterad strax över marken förslår ingen stans i det läget.

Så nyttan med vinsch är för kättingdrag, om man använder den metoden, stabilisering av välta fordon, säkring av fordon i slänter, släpa undan saker som är i vägen, släpa undan fordon som hotas av brand osv. Eftersom vi där jag jobbar har avtal med trafikverket om att lämna vägen i farbart skick så vinschar vi ganska ofta fordon av vägbanan eller in på någon parkeringsficka eller så varifrån bärgaren kan hämta dom.

En liten fundering, är insatsledaren 4080 verkligen låst på stationen i Östhammar ??
På många andra ställen utgår ju just insatsledaren från bostaden efter kontorstid, ja förutsatt att det inte radikalt förändrar insatstiderna i förhållande till om man varit på stationen.

Som sagt en fundering.

Scaniaolsson

Vad jag hört så har man funderat på att ha IL i beredskap i hemmet, men det har fallit på att för få personer i organisationen har både lämplig kompetens och bor på lämplig plats för att få ihop det.

Lite svar på frågorna:
-4070 är en Skoda Octavia, ca årsmodell 09 eller så. Gamla räddningstjänsten Norduppland leasade ett gäng som besiktningsbilar m.m. varav en i sinom tid blev larmutrustad för att kunna fungera som reserv för IVPA-bilar eller i värsta fall ledningsfordon. Alla de andra Skodorna lämnades så vitt jag vet tillbaka när man gick in i Uppsala Brandförsvar, men denna var det ju diverse hål i så det var nog lite surt ekonomiskt att släppa lesingavtalet. Bilen ingick en tid i Uppsalas allmänna småfordonspark, men utrustades sedan med det mesta som FIP-bilarna har i samband med att Östhammar gick från 1+1 heltid +3 deltid dygnet runt till dagens lösning. Man hade då lite tunt med personal på RIB-sidan ännu, så 4070 placerades i Gimo och bemannades med en brandman från Gimostationen, utöver Gimos ordinarie 1+4, för att förstärka Östhammar deltid. Bilen FIP-utrustades eftersom brandmannen alltid hade bilen med sig och åkte på 90 sek, precis som en FIP. Inom en inte oansenlig del av Östhammars område kommer dessutom en liten bil på 90 sek från Gimo före en släckbil på 6 min från Östhammar, så FIP-utrustningen och därtill utbildning var nödvändig.
När styrkan i Östhammar blev fulltalig så flyttades bilen till Östhammar. Det borde vara ungefär ett år sedan. Varför det tagit så lång att få den officiellt operativ som FIP i Östhammar vet jag inte, för då och då har den verkat som sådan ändå redan tidigare.

-Att sitta som insatsledare på 4080 är förmodligen skittråkigt, ja. Inte händer det mycket. Anledningen att 4080 sitter i Östhammar och inte Tierp, eller någon annan stans, har att göra med körtider. Från Uppsala kör 1080 eller 1180 till Tierp på runt en halvtimme. Från både Uppsala och Tierp är det närmare en timmes körning till exempelvis Öregrund, på betydligt sämre vägar. 4080 täcker också de NÖ delarna av Tierps kommun ganska bra via V76.

-Höjdfordon har det funnits av lite blandad, men mest sämre, sort i Östhammar genom åren. Fanns väll någon 70-talshävare (volvochassie, tror jag) en bit in på 2000-talet, som utrangerades. Sedan stod där Uppsalas gamla 70-tals stegbil (en Scania L80 eller kanske L110) fram till 2010-11 någon gång. I RTJ Nordupplands sista tid KÖPTES Fyrislunds gamla hävare, den som nu är 4030 och ska bort. Uppsala Brandförsvar fick alltså ganska omgående tillbaka bilen de en gång sålt!

Sett till bebyggelse (utrymning) så finns inte behov av höjdfordon i Östhammarstrakten. De få hus som är så höga att man inte klarar dem med utskjutsstege ska enligt uppgift vara byggda med annan andra utrymningsväg.
Men det finns ju en del rätt stora industribyggnader i trakten såsom Forsmark, Sandvik Coromant, Hargshamns hamn, Jaco, osv, så rent praktiska behov av höjdfordon borde ju finnas...

Fullkomligt vansinne skulle jag säga. I andra ändar av räddningstjänstsverige jobbar vi för att minska exponeringen för farliga ämnen och effektivare räddningsinsatser. Ett led i det är att aldrig närma sig en brand utan andningsskydd, hur liten man än tycker att den är. Jag släpper aldrig fram mina brandmän utan TA på bilbränder, containrar och dylikt. Det har suttit långt inne att få en del äldre brandmän att förstå detta, men efter några otrevliga cancerfall i närheten så har det tagit skruv. För att vara effektiva gäller det att utnyttja tiden. Färdigklädd vid framkomst gäller. Inget problem i sig att direkt man sätter sig ta på sig axelremmarna till TA och sedan säkerhetsbälte. Sedan är det bara att klä sig klart under framkörningen.

Stressen ska vi inte tala om. Försök få någon brandman att inte rusa fram utan skydd om man kommer fram oklädd i en tydlig livräddningssituation, exempelvis brinnande fordon med person i.

Dessutom är det mycket bättre ergonomiskt att ta på sig TA i en rökdykarstol än stående ute, kanske i ösregn eller snöstorm och dessutom få masken full med vatten.

Problemet med TA i hytten är givetvis krocksäkerheten. Bland annat är viss rökdykarstolar inte krockgodkända utan bältad person i. Jag tycker ju i så fall att vi ska teknikutveckla rökdykarstolarna i stället för att försämra övrig arbetsmiljö.

Men det finns ju många räddningstjänster som har så små styrkor och många fordon att det ändå aldrig sitter någon i baksätet och då kan ju lika gärna TA vara i skåpen. Men man kan ju fråga sig varför man ens har ett baksäte då...